Faun

  Claude Monet hela världen är en glasskål och himlen buktar sig över åkrarna  han bestämde sig en dag för att promenera  över stigarna av röd jord mellan sädesfälten de mörkgröna skogarna kom han på villovägar vid glasskålens kant  fälten lyssnande till vårtbitarna axen före skörd solen skärvor av månen den blå himlen  skymtande sin egen spegelbild i glaset det kortaste av ögonblick  skillnader och likheter såg den andras ögon vidgas i gräsets suddiga stjärnor  snabbare än ljudet och närmare jorden långsammare  snö mot den varma jorden - the whole world a glass bowl, the sky curves over the fields. One day he decided to walk along the paths of red earth between the grain fields and the dark green forests, where he lost his way at the glass bowl’s edge. the corn’s ears listen to the crickets, the stalks before harvest, the sun, fragments of the moon the sky for the briefest of moments he catches a glimpse of his reflection in the glass seeing the differences and similarities, the other