 |
| Claude Monet |
hela världen är en glasskål
och himlen buktar sig över åkrarna
han bestämde sig en dag för att promenera
över stigarna av röd jord
mellan sädesfälten de mörkgröna skogarna
kom han på villovägar
vid glasskålens kant
fälten
lyssnande till vårtbitarna axen före skörd solen
skärvor av månen den blå himlen
skymtande sin egen spegelbild i glaset
det kortaste av ögonblick
skillnader och likheter såg den andras ögon vidgas
i gräsets suddiga stjärnor
snabbare än ljudet och närmare jorden långsammare
snö mot den varma jorden
-
the whole world a glass bowl,
the sky curves over the fields.
One day he decided to walk
along the paths of red earth
between the grain fields and the dark green forests,
where he lost his way
at the glass bowl’s edge.
the corn’s ears
listen to the crickets, the stalks before harvest, the sun,
fragments of the moon the sky
for the briefest of moments
he catches a glimpse of his reflection in the glass
seeing the differences and similarities, the other’s eyes widen.
in the blurry stars of grass,
faster than sound
near the earth slower,
snow on warm soil.
© Anders Enochsson
Kommentarer